Månadsarkiv: april 2012

Främlingen av Albert Camus

Främlingen av Albert Camus

Främlingen av Albert Camus

Existentialismen i ett nötskal skulle jag vilja säga att denna fascinerande bok är.

”alla människor vet ju att livet inte är värt att leva” säger huvudpersonen Mersault när han sitter och väntar på sin avrättning och det förklarar han med att ”om man dör vid vid trettio eller sjuttio , så betyder det ingenting eftersom ju i vilket fall som helst det finns andra män och andra kvinnor som kommer att fortfara att leva, och så kommer det att fortgå i tusentals år” och det har han ju rätt i. Vi är ju inte ens en fluglort i universum och tidsrymderna, om man tänker efter.

Och kanske det är så att ”eftersom man ändå skall dö, så betyder det ju naturligtvis ingenting hur och när man gör det”, men ack så deprimerande. Och kan man verkligen tänka så? Då skulle det inte heller spela så stor roll vad man sysslar med och exempelvis att begå ett mord som Mersault faktiskt har gjort, skulle inte spela någon roll. det är alltså inte bara en fråga om ens eget liv och död utan också om etik och moral och om mänskliga rättigheter och skyldigheter.

Vad svårt det plötsligt blev. Visst har Camus rätt, i det långa loppet har inte en människas liv så stor betydelse men just nu och just här är det annorlunda. Just nu när vi lever är det viktigt att vi mår bra och ser till att alla andra också gör det. Här skulle jag kunna fortsätta hur mycket som helst med existentiella funderingar men jag sätter stopp. Det blir för deprimerande annars.

Tänk att jag i så många år har trott att jag har läst den här boken fast jag faktiskt inte har gjort det. Den ingick i kurslitteraturen på universitetet men jag minns nu att min lärare bytte ut den och vi läste Pesten i stället. Att jag har trott att jag har läst den måste ha med det att göra och att själva berättelsen diskuteras och referas till lite då och då.

Detta är en bok som alla borde läsa och en klar favorit hos mig.

Skrytmånsen Zlatan – några tankar kring hans bok

Nu har jag börjat läsa boken Jag är Zlatan Ibrahimovic och oj vad han skryter på sig själv. Kanske är det det som har gjort honom så berömd. Han är i alla fall ärlig i sina uttalanden och tar upp både negativa och positiva sidor och kanske är det därför jag tyckte han var okej i början av karriären.

Han framställer sig själv som en riktig buse och hyllar det också, även det rent kriminella och moraliskt tveksamma. Jag gillar inte det här att man hyllar busar och kriminella som hjältar. Kan inte hjälpas att jag undrar vart vårt samhälle är på väg.

Men jag kan inte låta bli att förundras och beundra hans totalengagemang i fotbollen. Han bevisar att om man tränar 16 timmar om dagen då blir man bra på det man gör. Fler borde ta fasta på det. Så på det viset är Zlatan ett föredöme för ungdomar. Och tänk om alla hade möjlighet att lägga ner den tiden och det engagemanget,  jag menar nu inte bara inom fotboll utan på alla områden, tänk vad mycket duktiga människor vi skulle få. Och vad utvecklingen skulle gå framåt!

Främlingen

Vilken liten pärla! Snart utläst! Lättläst och med en alldeles speciell stämning.

Det känns som om huvudpersonen Mersault egentligen inte engagerar sig i någonting, inte ens sig själv. Han låter folk dö ifrån honom utan att det tillsynes påverkar honom. Han låter andra bli förälskade i honom utan att han bryr sig eller blir förälskad själv. Han glider mest bara omkring och låter sig dras in i än det ena än det andra.

 

 

Felicia försvann av Felicia Feldt

Felicia försvannKlart överdrivet i pressen om mamman. inte var det väl så farligt utlämnande av henne. Nog har jag läst självbiografier där föräldrarna har framställts i bra mycket sämtre dager än den här.

Boken har ett intressant upplägg, nästan som dagboksanteckningar,  dagboksanteckningar över ett sjukdomsförlopp, en depression eller liknande. Men frågan som sakta smyger sig fram är; är hon verkligen färdig med sjukdomen eller är hon fortfarnade mitt i?

På något vis känner jag att detta är inte slutet på historien utan det kommer att hända mer. Det gör det ju i och för sig i alla människors liv, vi upplever nya saker hela tiden och förändras med dem, men i Felicia Feldts fall får jag för mig att det kommer att hända mer innan hon helt har gjort upp med sitt förflutna. Hur var det egentligen med brodern som dog? Och hennes pappa, vad var det för figur? Man får bara små brottstycken av deras relation. Och hennes kärlek? den fick jag inte heller något grepp på. Förhållandet till mamman kanske är utrett men det verkar finnas annat att reda ut.

Jag hade gärna väntat ett tag till på den här boken så att jag hade kunnat få läsa allt och att hon till slut på något sätt hittade hem till sig själv. Det hade gjort läsupplevelsen mer fullständig på något vis. Nu lämnas man med en massa frågor i stället.

Mörkrets hjärta av Joseph Conrad

Mörkrets hjärtaVarför kan jag inte sluta älta Mörkrets hjärta? Beror det på bokens obehagliga sanningar, spänningen eller den underbare uppläsaren Max von Sydow?

Den här gången har jag nämligen lyssnat i stället för läst boken och min reflektion är naturligtvis att en bok kan fastna så mycket bättre om man lyssnar. Fast egentligen tycker jag inte att boken är bra utan mer intressant eftersom den behandlar ett så pass ovanligt ämne som kolonisationen av Afrika och en plats som det fortfarande i dag förekommer en mängd utsugning i, för att inte tala om krig? Krig mellan olika stammar, krig mellan olika makthavare men även krig eller snarare sagt strider som utkämpas av lycksökande västerländska bolag som vill åt landets naturresurser i form av ädla råvaror. Och det är precis vad boken handlar om fast den skrevs för mer än 100 år sedan. På den tiden brandskattades Afrika på elfenben och slavar. I dag är det guld och diamanter man lägger beslag på.

Jag har läst Mörkrets hjärta flera gånger de senaste 30 åren men inte gillat den  och nu ville jag se om jag tycker bättre om den än sist. Men nej det blev inte bättre. Eller är det så att jag försöker hitta något i boken som egentligen inte finns där eller är det så att jag är så låst vid min tolkning att jag inte ser andras? Det som jag har hört är att den beskriver vårt eget inre mörker och att det resan på Kongofloden är någon sorts allegori över en inre resa in i våra egna mörka själar.

Jag ser andra saker i den än vad som vanligtvis tas upp om vårt eget inre mörker. Jag tycker mer att det är en skarp kritik av kolonisationen Den är svidande och det är intressant att han redan i början av 1900-talet hade insikten och vågade beskriva den så naket. Och kanske är det kopplingen till dagens situation i just Kongo som gör att boken trots allt känns så aktuell.

För bara någon månad sedan läste jag i  Filter om guldfebern nu i Kongo. Kanske var det den artikeln som gjorde att jag valde att läsa om Mörkrets hjärta. Nils Resare, som har skrivit artikeln, beskriver där en resa till Kongo i syfte att undersöka hur det svenska företaget Mineral Invest arbetar i Kongo. Företaget säger sig vara ett råvaruföretag med specialisering på guld och att de planerar att öppna en egen guldgruva i Kongo. Och usch.. vilken beskrivning av situationen i Kongo och utnyttjandet av den svarta arbetskraften nu liksom på 1800-talet, och usch… så lik boken Mörkrets hjärta Resares beskrivning var.

Mörkrets hjärta är en bok som ofta kommer på tal och har varit lite halvpoppis ända sedan Coppola spelade in sin film Apocalyps now. Han förla handlingen till Vietnam och säga vad man vill om kriget som USA förde men säkert kan mycket stämma på Mörkrets hjärta. Ialla fall utnyttjandet av ett folk som inte självt var intresserat av att bli utnyttjat. Dessutom var ju Vietnam också en gammal koloni, visserligen fransk, men antagligen med samma förtecken som den belgiska i Kongo.

Rosa elefanter av Karin Brunk Holmqvist

Rosa elefanter av Karin Brunk Holmqvist

Rosa elefanter av Karin Brunk Holmqvist

Jag kan inte riktigt förstå vad som gör att man bara fick låna den här boken i sju dagar på biblioteket. Är den verkligen så populär att den  måste tidsbegränsas?

Kan två pensionärers lugna liv på Österlen verkligen intressera någon. Boken handlar ju egentligen inte om någonting. Den äldre mannen irriterar sig på sina nya grannar samtidigt som han hittar en nyckelknippa på stranden och inbillar sig att han har lösnin gen på ett mord som inte existerar medan kvinnan lär känna sin nya granne och lever upp och skaffar sig lite nya intressen. Nej, det här var inget för mig och jag har svårt att förstå vem som skulle ha glädje att läsa det här.

Hungerelden av Jerker Eriksson och Håkan Alexander Sundquist

Hungerelden av Jerker Eriksson och Håkan Alexander Sundquist

Hungerelden av Jerker Eriksson och Håkan Alexander Sundquist

Lika fascinerad som jag blev av Kråkflickan, den första delen i trilogin Victoria Bergmans Svaghet, blir jag av Hungerelden.

Egentligen är det en riktigt otäck bok omk pedofili och sexuella utnyttjanden. Jag blri flera gånger äcklad och undrar om jag verkligen skall fortsätta att läsa. Men spänningen ligger i att jag som läsare vet mer än de två huvudkaraktärerna poliskommissarie Jeanette Kihlberg och psykologen Sofia Zetterlund.

Kommissarien jagar mördare och det visar sig att det antagligen är en och samma mördare som begår ett antal mord och att upprinnelsen till morden har sitt ursprung i Sigtunaskolan. Tydliga tecken finns också på att de har någon sorts anknytning till en pedofilhärva som också har kopplingar till samma elever på Sigtunaskolan.

Sofia Zetterlund brottas med sitt eget mörka jag, den Victoria Bergman hon en gång var. Victoria Bergman var elev på Sigtunaskolan samtidigt som  de inblandade i morden och pedofilhärvan och Sofia är rädd för sig själv och sin personlighetsklyvning. Kan det vara hon som är mördaren?

Sofia och Jeanette som träffades via sina respektive jobb i Kråkflickan har dessutom inlett en kärleksaffär och det hela blir någon sorts katt- och råttalek eftersom de inte kan diskutera sina egna misstankar med varandra. Så läsningen drivs framåt av att jag vet mest och att jag hela tiden väntar på när dom skall upptäcka vilka de är.

Nu väntar jag bara på tredje och sista delen i trilogin.

Oordning

Just nu är det lite oordning här på bloggen. Jag håller på och fixar så att alla böcker jag läst den sista veckan kommer med. Alla är utlästa men eftersom jag läste många på en gång blev det lite mycket.

Senast utlästa är Mörkrets hjärta av Joseph Conrad. Den läste jag för att se om jag begrep den bättre i dag än sist jag läste den för så där en 25 år sedan, men nej det blev inte bättre. För den skull inte sagt att den inte är bra, men jag ser andra saker i den än vad som vanligtvis tas upp om vårt eget inre mörker. Jag tycker mer att det är en skarp kritik av kolonisationen.

Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Cirkeln

Cirkeln

Jag känner igen mig i miljön så det här var roligt att läsa.

Alltid roligt med böcker där man kan ha ett visst igenkännande. Just den här utspelar sig till stora delar på en gymnasieskola och handlar om sex tjejer i årskurs ett på gymnasiet och det roliga är att rektorn är lite mystisk och beter sig underligt och vaktmästaren är förvirrad och konstig men någon som tjejerna kan lita på.

Boken börjar med att en elev hittas mystiskt död på en av skolans toaletter och några av tjejerna hitar honom. Eftersom de egentligen är häxor, fast det vet de inte om i början, så inser de att det kan röra sig om ett mord . Boken går sedan ut på att de, häxorna, skall försöka få fatt i mördaren.

Detta sägs skall bli en trilogi och det kan säkert bli en populär trilogi och visst vill man läsa vidare när man har läst första delen, man vill ju veta hur det går för tjejerna, förlåt häxorna. Jag skulle kunna tänka mig att den här serien går hem hos unga vuxna eller ungdomar som går på gymnasiet eller nyligen har slutat. Här finns mycket att känna igen sig i. Läs Cirkeln!

Albert Camus, Joseph Conrad, Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist, Karin Brunk Holmqvist

Albert Camus, Joseph Conrad, Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, Karin Brunk Holmqvist, Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist vad har de gemensamt? Inte mycket mer än att jag har läst dem under påsken. Och vad får jag ut av denna brokiga samling?

Abert Camus har många existentiella funderingar som jag instämmer i i sin bok Främlingen.

Joseph Conrads kritik mot kolonialismen är svidande och intressant att han redan i början av 1900-talet hade insikten och vågade beskriva den så naket.

Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren  har skrivit en fängslande nutidsroman för ungdomar. Den kan säkert bli en ungdomsklassiker.

Jerker Erikssons och Håkan Axlander Sundquists Hungerelden är den andra boken i trilogin om Victoria Bergman. Det är en otäck bok om mord, pedofili och sexuella utnyttjanden.

Karin Brunk Holmqvist och jag har inte samma intressesfär. Hennes mysroman tilltalar inte mig.

%d bloggare gillar detta: