Felicia försvann av Felicia Feldt

Felicia försvannKlart överdrivet i pressen om mamman. inte var det väl så farligt utlämnande av henne. Nog har jag läst självbiografier där föräldrarna har framställts i bra mycket sämtre dager än den här.

Boken har ett intressant upplägg, nästan som dagboksanteckningar,  dagboksanteckningar över ett sjukdomsförlopp, en depression eller liknande. Men frågan som sakta smyger sig fram är; är hon verkligen färdig med sjukdomen eller är hon fortfarnade mitt i?

På något vis känner jag att detta är inte slutet på historien utan det kommer att hända mer. Det gör det ju i och för sig i alla människors liv, vi upplever nya saker hela tiden och förändras med dem, men i Felicia Feldts fall får jag för mig att det kommer att hända mer innan hon helt har gjort upp med sitt förflutna. Hur var det egentligen med brodern som dog? Och hennes pappa, vad var det för figur? Man får bara små brottstycken av deras relation. Och hennes kärlek? den fick jag inte heller något grepp på. Förhållandet till mamman kanske är utrett men det verkar finnas annat att reda ut.

Jag hade gärna väntat ett tag till på den här boken så att jag hade kunnat få läsa allt och att hon till slut på något sätt hittade hem till sig själv. Det hade gjort läsupplevelsen mer fullständig på något vis. Nu lämnas man med en massa frågor i stället.

Publicerat på 24/04/2012, i Felicia Feldt, Recension och märkt , . Bokmärk permalänken. Lämna en kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: