Månadsarkiv: maj 2012

Stopp i läsningen

Oj nu hann jag inte läsa klart Knausgårds kamp 2 innan biblioteket ville ha tillbaks den. Jag får bege mig till bokhandeln och inhandla ett exemplar. Kan ju inte vänta två månader på att få läsa ut den. Så går det när man skall vara snål och inte betala sina böcker.

Annonser

Knausgård igen

Återigen en gammal bekant, men nu andra delen i Knausgårds serie Min kamp. Och jag blir lika fascinerad av den här boken som av den första. Tänk att han kan skriva så fängslande om enkla vardagshändelser som att byta blöjor eller gå en promenad.  Han skriver inte ens förskönande om något och jag förvånas över hur ärligt kritisk han är till det mesta i omgivningen. Jag njuter av varje ord, varje mening och varje sida i boken.

Stäppvargen av Hemann Hesse

StäppvargenEn mörk och svart bok om livet, existensen och kraven på oss människor. Det som slår mig är att trots allt har världen, fördomar och kvinnosyn förändrats sen 1927 då boken skrevs.

Men för att kunna ha någon glädje av den här boken behöver man nog ha en hel del kunskap om författaren och tiden han levde i. Mycket i boken handlar om att finna sig själv och välja livet i stället för döden men det är kryptiskt och ofta beskrivet i drömsyner eller som hallucinationer. Kanske kan det också vara lite sagolikt. Och detta är inte ett favorituttryck i romaner för mig.

Det mest intressanta  är att boken skrevs 1927 och Hesse talar om kriget som har varit men han nämner också kriget som skall komma och att många länder rustar för krig. Det hade jag gärna läst mer om, men det förefaller som om  författaren är mer introvert än säskilt samhällstillvänd och introverta författare gillar jag inte. Kanske kan romanen slå an hos yngre personer. Jag minns att mina kurskamrater i början av 1980-talet var som förhäxade av Stäppvargen, men inte jag. Vad nu det kan  bero på, kanske gillar jag samhällskririk bättre än identitetskriser.

Överhuvudtaget känns boken rätt mossig och gammal. Männniskans existens har definitivt utvecklats sen 1927. Frågan är om det enbart beror på författaren eller om något kan tillskrivas översättningen eftersomspråket är komplicerat och ålderdomligt.

Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö av Håkan Nesser

Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjöNej, Kim Novak badade aldrig  där. Det gjorde inte Ewa Kaludis heller. Ibland funderar jag över vad Håkan Nesser tänkte på när han gav boken den titeln. För så är det ju att Ewa Kaludis som är den person boken rör sig kring aldrig badade  i sjön.

Att läsa om en favoritbok är som att komma hem igen. Oj vad det känns som om jag har sommarlov och tillbringar det, tillsammans med mina gamla kompisar Erik och Edmund, vid Genesarets sjö. Jag känner igen alla stenar, alla kompisar och just nu är jag på väg till Lackaparken på lördagsdans. Det är sommar, det är fest och det är spänning i luften.

Håkan Nessers bok Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö är en gammal favoritbok och jag har nog läst den så där en tre, fyra gånger men den håller ändå och som sagt det känns så levande att jag nästan tror att det är mina egna minnen.

Jag gillar den här boken. Den är lättläst och spännande och så säger författaren att den har verklghetsbakgrund. Och man vill gärna lösa gåtan med vem som mördade Kanon-Berra och varför. Det har jag egentligen inte gjort än, fast jag har läst boken många gånger.

Helt klart en läsvärd bok!

Gamla bokvänner

Att läsa om en favoritbok är som att komma hem igen. Oj vad det känns som om jag har sommarlov och tillbringar det, tillsammans med mina gamla kompisar Erik och Edmund, vid Genesarets sjö. Jag känner igen alla stenar, alla kompisar och just nu är jag på väg till Lackaparken på lördagsdans. Det är sommar, det är fest och det är spänning i luften.

Håkan Nessers bok Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö är en gammal favoritbok och jag har nog läst den så där en tre, fyra gånger men den håller ändå och som sagt det känns så levande att jag nästan tror att det är mina egna minnen.

Jag är Zlatan Ibrahimovic av David Lagercrantz

Jag är Zlatan Ibrahimovic

Zlatan Ibrahimovic är en stor personlighet, åtminstone enligt honom själv. Oj vad han skryter på sig själv. Kanske är det vad som har gjort honom så berömd, att han faktiskt tror på sin egen förmåga och att han har jobbat så hårt för att nå dit han är nu.

Jag kan inte låta bli att beundra honom. Så totalfokuserad på det han skall göra är det inte många människor som är. Men det är vad som krävs för att lyckas med något, inte bara inom fotbollen utan nästan vad du än tar dig för. Gör man som Zlatan och tränar 16 timmar per dygn så blir man duktig. Fler borde ta fasta på det. Tänk vad mycket duktiga människor vi skulle få. Och vad utvecklingen skulle gå framåt. Så på det viset är Zlatan ett föredöme för ungdomar.

På sitt sätt är boken intressant just av den orsaken att man kan se att vem som helst kan lyckas. I en annars ganska långtråkig berättelse, om fotboll och vilka olika sorts bollar han sparkar och hur han är osams med de olika tränarna, är det just berättelsen om uppväxten och vägen till framgången som är den intressanta delen av boken.

Den delen var mer varierad, och man fick läsa om hans förhållande till familjen och hur det gick med skolan och busstreck han gjorde på fritiden.

Mycket snack om fotboll är det i boken. Men det är enkelt beskrivet så det är inga problem att förstå och hänga med ens för en som knappt vet vad en fotboll är. Och visst är Zlatan en duktig fotbollslirare men det blev långtråkigt att läsa om alla matcher och hur han hade gjort mål. Det är klart är man fotbollsnörd tycker man kanske att det är spännande. För mig innebar det att jag har lärt mig en massa namn på fotbollsspelare och fotbollslag.

Det jag är nyfiken på nu är hans flickvän, Helena. Hon verkar mystisk. Vad ser hon hos honom? Pengar verkar hon ju kunna ordna själv. En sak är helt klar och det är att Zlatan ärverkligen förtjust i sin  fru.

Lite roligt är det att läsa språket i boken. David Lagercrantz har verkligen lyckats göra det Zlatan-talspråkligt. Man kan nästan höra honom berätta sin historia själv.

Visst har Zlatan varit med om mycket men är det verkligen dags att skriva memoarer/självbiografi när man är 30 år, eller hur gammal han nu är? Kanske skulle en bok skriven i framtiden om så där en 30 år bli mer varierad och spännande, när man så att säga har facit. Dessutom hade han tvingats att gallra bort ganska många av de långtråkiga beskrivningar av matcher och bara kunnat ta medd e absolut bästa godbitarna.

Zlatan

Nu börjar det bli lite tuggigt i Zlatan-boken. I början var det mer varierat, när man fick läsa om hans förhållande till familjen och hur det gick med skolan och busstreck han gjorde på fritiden.

Nu är det mest bara snack om fotboll och vilka olika sorts bollar han sparkar och hur han är osams med de olika tränaran. Lite för mycket om samma saker även om det är enkelt besklrivet så det är inga problem att fröstå och hänga med ens för en som knappt vet vad en fotboll är.

Det jag är nyfiken på nu är hans flickvän, Helena. Hon verkar mystisk. Vad ser hon hos honom? Pengar verkar hon ju kunna ordna själv.

%d bloggare gillar detta: