Månadsarkiv: juli 2012

Jägarna på Karinhall av Carl Henning Wijkmark

Ironi eller svart humor, ja det kan man fråga sig. Men beskrivningen av Hermann Göring och hans nazistvänner är allt annat än vacker, löjeväckande, en nidingsbild skulle jag vilja säga och mycket värre än vad man normalt kan tänka sig.  Jag kan spåra en stor del av förakt för nazistregeringen i Tyskland på 30-talet. De beskrivs som en samling nyckfulla morfinister som har makt att påverka ett stort folk. Allt de verkar tänka på är sin egen personliga framgång och lycka, inte ens deras fruar och familjer var viktiga. De erotiska scenerna känns obefogade. Att Göring hyste ett stort kvinnoförakt framgår ändå med stor tydlighet.

Boken handlar om hur Hermann Göring ställer till med en jaktfest, 1936, på sitt gods Karinhall. Endast män, högt uppsatta män, är inbjudna och så en massa horor. De, männen, frossar i mat, sprit och kvinnor och de drar sig inte för att mörda besinningslöst både djur och människor och mördandet görs till och med till skådespel. Uräckligt! Och det blir bara för mycket porr för min del.

Om man läser boken som en historisk roman om Hermann Göring kan man hoppa över alla sexorgierna för de har ingenting med handlingen att göra, egentligen. Möjligtvis för att visa på vilka usla människor de var, Göring och hans anhang. Som historisk roman är boken intressant och läsvärd. Det är intressant att läsa om historiska händelser i skönlitterär form, även om mycket i den här boken är uppdiktat så speglar den ändå tidsandan och en del av nazismen som vi inte känner till så mycket om. På något ställe i boken säger Wijkmark att Göring var en man med ”omdömet rubbat av kejsarvansinne” och det är vad som gestaltas i boken; hur män med makt drabbas av vansinne eller storhetsvansinne eller hybris om man föredrar det och hur deras omdöme trubbas av och vad de i sådana situationer kan tillåta sig göra.

Carl Henning Wijkmark är dessutom en språkekvilibrist och jag njuter av hans förmåga att vara både poetiskt och rent ut sagt grov i språket.

Annonser

Öster om Heden av Viveca Lärn

En humoristisk mysroman skulle jag vilja kalla den här boken som handlar om åtta hyresgäster, i ett hus öster om Heden i Göteborg. De vinner en halv miljon var på postkodlotteriet och vi får veta hur det förändrar deras liv, efter en resa till Afrika, eller i varje fall några liv eller kanske inte, egentligen.

Det jag gillar i Öster om Heden är karaktärerna som är beskrivna näst intill som karikatyrer och så humorn som pyser fram lite här och var. Och en stor fördel är att det trots allt är ett lyckligt slut så man känner sig nöjd när man är klar med boken. Kort sagt en lättläst bok med humor och värme.

Det jag klarar mig utan är alla detaljerade beskrivningar av Göteborg med gatunamn och husbeskrivningar. Bor man inte där och vet vad hon talar om så blir det bara jobbigt. För göteborgare är det säkert kul.

Det känns bra att läsa den efter alla eländesromaner jag har avverkat på sista tiden och jag skulle nog kunna tänka mig att läsa något mer av Viveca Lärn. Den här boken var betydligt roligare än Saltöserien på TV. Jag undrar hur de böckerna är? Kanske mycket bättre än TV-serien.

Pythians anvisningar av Jerker Eriksson och Håkan Alexander Sundquist

Pythians anvisningar är den tredje och sista delen i trilogin om Viktoria Bergmans svaghet. Här förväntade jag mig att få upplösningen på storyn som startade i de två första delarna, men jag blir lite besviken. Visst kommer en upplösning, men innan den förs en mängd nya problem in i handlingen och boken blir otäck, på gränsen för vad man orkar läsa. Att klumpa ihop personlighetsklyvning, mord, pedofili, kannibalism, judehat och homosexualitet i en och samma klump blir lite för mycket för mig. Det hade räckt med de problem som presenterades i den första delen, Kråkflickan, i form av incest och pedofili.

Boken fortsätter att följa psykologen Sofia Zettergren och kriminalpolisen Jeanette Kihlström när de försöker lösa gåtan med alla morden, dels på unga pojkar, dels på vuxna människor där den gemensamma nämnaren är att de har gått på Sigtunaskolan. Sofia finner sig själv och kan avsluta sin behandling. En del nya karaktärer kommer  in och vi får träffa några gamla igen. Deras liv och handlingar förklaras. Även om det är lite väl konstruerat för min del så är boken spännande och svår att lägga ifrån sig. Det är en väl uppbyggd spänningsroman för den som gillar det.

Änglarnas svar av Stefan Einhorn

Jag gillar Stefan Einhorns moraliska funderingar. Vad är rätt och vad är fel? Vad är ondska och hur är en god människa? Och är vi inte lite av varje lite till mans? Vad är en god handling? Och vem skall man prioritera i en besvärlig situation?

Detta är nog en av de jobbigaste böcker om judeförföljelsen i nazityskland, som jag har läst. Den är dessutom välskriven och spännande eftersom den har spänningsromanens uppbyggnad och man kan försöka räkna ut hur det hela kommer sig men man får svaret först i slutet av boken.

Huvudperson är den unga judiska flickan Hanna som har överlevt koncentrationsläger i Tyskland under kriget och kommer svårt medtagen till Sverige där hon får jobb som barnflicka i en svensk familj. Vad som sedan händer berättas genom sju olika personer och fokus ligger på beskrivningen av judarnas situation i Polen under nazismen. Storyn förefaller lite osannolik men det kan man stå ut med då det till viss del handlar om en idéroman.

Boken handlar om hur vi ibland ställs inför omöjliga val och hur vi löser dessa dilemman. I stort sett alla huvudkaraktärer i boken hamnar någon gång i en dilemmasituation när vilket val de än gör blir fel och sedan beskrivs de samvetskval som detta leder till. Boken handlar också om att förlåta och egentligen är väl bokens premiss att en god människa är en människa som kan förlåta även mycket grymma handlingar då de utförs som ett val i en omöjlig valsituation. Författaren kopplar detta till de olika ideologier som leder fram till bokens handling och han beskriver judendomen som ”en kulturell och religiös sammanslutning som bygger på en lära av ifrågasättande och ständigt sökande efter kunskap och insikt (…) om relationen mellan människor.

En detalj som roade mig var att en av huvudpersonerna en dag kommer hem till familjen Jerzy Einhorn och träffar författaren som barn och att han själv kommenterar sitt uppträdande. En annan detalj som också slog mig var på ett ställe i boken förekommer en staty gjord av författarinnan Zenia Larsson vars bok om gettot i Warszawa jag har läst.

%d bloggare gillar detta: