Kategoriarkiv: Karl Ove Knausgård

Min kamp 1 av Karl Ove Knausgård

Min kamp 1 av karl Ove Knausgård

Min kamp 1 av karl Ove Knausgård

Så var jag klar med Knausgård, första delen. Den var bra och jag är faktiskt sugen på att läsa nästa del eftersom den här slutade lite med en cliffhanger; Vad har egentligen hänt hans pappa?

Den här boken gillar jag, kanske mest på grund av berättartekniken som är beundransvärd. Att han kan hålla ordning på allt imponerar på mig. Knausgård berättar en historia i nutid och dåtid och delarna glider så fint i varandra. Trots att han släpper en tråd och påbörjar en annan i tiotals sidor tappar han inte den första utan den fogas sakta tillbaka in i berättelsen. Det känns som att man vaggas fram i berättelsen.

Han berättar om sitt liv just nu, sitt liv när han träffade sin nuvarande fru, hur han träffade sin förra fru, hur han hade det när han gick i skolan och när han studerade vid universitetet i Bergen och om förhållandet till pappan i alla dessa skeden av livet. Men framförallt är det en berättelse berättad under det att han tar hand om sin far efter att han har dött.

Det här är återigen en bok om att städa upp efter en död far och om tankarna det föder. Precis som i Stewe Claessons bok, Mördaren är död, funderar författaren över vem hans far var och vad det är som styr våra liv. Är det arv, miljö eller något annat? Och nog undrar vi väl alla lite om vad våra föräldrar gjorde innan vi föddes och kanske också varför de gjorde som de gjorde när vi var barn. Knausgård säger att han ser det hela i ett annat ljus nu när han är vuxen än när han var barn och nog är det så att med en vis livserfarenhet kan man se sina föräldrars agerande i en annan dager och kanske förstå dem bättre och som Knausgård ångra att man inte lärde känne dem bättre än man gjorde.

Annonser

Knausgård vs Billgren

Såg just en intervju med Ernst Billgren, på TV. Han skall visst öppna en utställning av sina verk nästa vecka. Det slog mig att han och Karl Ove Knausgård har en viss likhet och jag sitter nu och funderar på varför jag tycker de liknar varandra.

Jag läser Knausgård första bok i Min kamp-serien och på något vis ogillar jag hans provokativa framtoning. Undrar om det inte är det som påminner om Billgren. Han är ju också minst sagt provokativ, han också.

Nåväl Knausgård bok är både välskriven och intressant och leder tankarna till James Joyce Ulysses. Just det här att den ena tanken föder nästa som föder nästa och sen vet man inte riktigt var det hela började. Skickligt att kunna hålla ihop en story på det viset.

%d bloggare gillar detta: