Kategoriarkiv: Marlene van Niekerk

Agaat av Marlene van Niekerk

agaatAgaat är berättelsen om ett annat liv och en annan värld. Att läsa om Sydafrika under och delvis efter apartheidsystemet är en upplevelse,  särskilt när boken är välskriven och berättelsen spännande och samtidigt vacker på sitt eget sätt.

I början känns den här boken lite långsam och seg. Det är visserligen svårt att förstå och ta sig in i berättelsen men efter ett tag klarnar det och man sugs in i en historia som hela tiden drivs framåt av undran över de två huvudpersonernas relation. Det är svårt att släppa boken eftersom man hela tiden vill veta mer om vad de två kvinnorna egentligen har för förhållande och vad det är som har hänt en gång för länge sedan.

I bokens inledning förstår man ett en kvinna, en sydafrikansk godsägare, ligger för döden och hennes son har blivit kallad till dödsbädden av en tjänstekvinna som han står i nära kontakt med. Sedan rullas historien upp med en begynnelse i slutet av fyrtiotalet när den nu döende kvinnan skall gifta sig. Ganska snart hoppar berättelsen fram i tiden till sonens födelse 12 år senare och man får egentligen inte veta något om vad som har hänt de här tolv åren, men att det är något konstigt med den trettonåriga, svarta, tjänsteflickan Agaat förstår man. Sakta får man så vara med i livet på den sydafrikanska bondgården och bitvis berättas den gripande historien så att vi alldeles på slutet får veta vad som är upprinnelsen till allt som hänt. Spänningen hålls vid liv i 700 sidor av ett skickligt berättande där perspektivet ändras hela tiden och berättelsen berättas av tre berättare eller kanske fyra på olika plan.

Läsandet väcker många frågor om apartheidsystemet och hur det fungerade eftersom bokens huvudperson, den döende, ibland visar en medmänsklighet gentemot de svarta som förefaller gå rakt emot apartheiden samtidigt som hon ibland helt tycks acceptera dess system. Hon behandlar sina svarta arbetare på gården som slavar och deras bostäder och arbetsförhållanden är under all kritik samtidigt som hon accepterar dem som människor och verkar känna någon sorts medmänskligheter gentemot dem. Framförallt visas det i förhållandet till Agaat, tjänstekvinnan. Det är denna dualism som driver handlingen framåt och man undrar naturligtvis hur det hela hänger ihop.

Språket är stundtals alldeles ljuvligt poetiskt och beskrivningarna så vackra och målande ett man många gånger tror sig rentav stå i den vackra sydafrikanska naturen.

 

Läs mer: Bokus, Adlibris, SvD, Lottens bokblogg

Annonser
%d bloggare gillar detta: