Kategoriarkiv: Olga Grjasnowa

Ryssar är såna som gillar björkar av Olga Grjasnowa

ryssar-är-såna-som-gillar-björkarRyssar är såna som gillar björkar är en intressant titel och det var därför jag föll för den här boken. Titeln är väl vald eftersom den uttrycker en fördom och det är vad texten handlar om, fördomar om judar, armenier, azerer, israeler, tyskar och palestinier.

Bokens huvudperson, den unga Masja, växte upp under inbördeskriget i Azerbajdzjan och såg den etniska rensningen av armenier och också ryssar. Själv var hon judinna och hennes mormor hade överlevt Auschwitz. Familjen tvingades fly från Baku eftersom azererna även ville rensa ut judarna. Det enda land, förutom Israel som tog emot dem var ironiskt nog Tyskland, så de hamnade i Frankfurt, eftersom familjen inte sympatiserade med den israeliska staten.

I Frankfurt flyttar Masja ihop med Elias, en tysk ung man med rötterna i det forna Östtyskland. Även här kan man skönja fördomar mellan öst och väst. När han dör får Masja jobb som tolk i Tel Aviv där hon skall tolka på tyska, franska och arabiska, men hon kan ingen hebreiska vilket gör att hon misstänks och betraktas som en främling. Så även här får hon känna sig som en som inte hör hemma. I beskrivningen av tiden i Israel ser vi ett land i ständig rädsla och övervakning av alla. Aldrig tidigare har jag sett den bilden av staten Israel, en stat som egentligen är en militär övervakningsstat med ständiga kontroller och vägspärrar. För att inte tala om behandlingen som Masja får utstå på flygplatsen när hon anländer till landet. Eftersom hon hade några arabiska tecken på datorn undersöktes hennes bagage in i minsta skrymle och datorn sköts sönder eftersom den skulle kunna ha varit en bomb.

Bokens fokus på hur etnisk rensning, förtryck och förföljelse går till är den stora behållningen av den här romanen. Berättelsen om den unga Masjas reaktion på pojkvännens död är också bra men jag gillar inte bokens slut. Jag hade nog förväntat mig någon form av slutsats eller summering eller kanske ett tydligare slut där oklarheter förklaras. Slutsatsen kommer kanske i vad en av de männen säger när Masja är i Ramallah och förklarar att hon är från Ryssland att ”Ryssar är såna som gillar björkar”. Detta är för mig ett ganska underligt konstaterande men som en symbol för födomar är det ett vackert uttryck för något otrevligt som händer hela tiden över allt i världen och kanske är egentligen slutsatsen det som mormodern säger när azererna jagar armenier att ”det tar aldrig slut”.

En helt klart läsvärd bok som ger inblick i kulturer och stämningar som man inte så ofta konfronteras med.

Läs mer: Bokus, Adlibris, Aftonbladet, Svd, Litteraturmagazinet

Annonser
%d bloggare gillar detta: