Bloggarkiv

Till T av Suzanne Brøgger

Den 14 maj 1958 skBrøgger, S - Till T - 13055855a familjen ge sig iväg på en skogsutflykt men allt blir inte som det var tänkt. Familjemedlemmarna får nya namn hämtade ur Nalle Puh. Mormor och morfar skall komma på te. Hela dagen går åt till att förbereda tebjudningen men det finns varken te, socker, mjölk eller koppar hemma.

Detta är ramberättelsen för berättelsen om Tiger och hennes dysfunktionella familj. Under tiden som familjen förbereder sig får vi veta allt om förhistorien med flykt undan nazismen, släktens olika original samt vad som händer Tiger och hennes familj senare i livet fram till i dag. En fängslande historia skriven med viss ironi och med utblickar på omvärlden och kommentarer hur det har blivit i vårt moderna samhälle. Vi får oss alla en dänga av nutidsförakt när Suzanne Brøgger apropå den nya uppfinningen tv-apapraten som 1958 bara visade fyra program, säger att ”Det är obegripligt hur denna apparat kommer att spela en så stor roll (…) och omärkligt kommer att ta så många människors liv.”  Visst får man lite dåligt samvete med tanke på alla timmar man faktiskt tillbringar framför Tv:n och vad mycket nyttigt man kunde gjort i stället.

Boken är delvis en beskrivning av mammans problematiska situation och jag kan inte låta bli att tycka synd om henne som ett offer för tidens konventioner och familjens förhoppningar samt en skamkänsla över att inte kunna ta tag i sin situation.

Allt är ett träffsäkert porträtt av en tonåring som blir vuxen för tidigt och hennes förhållande till den sjuka mamman, skrivet med poetiskt uttryck och ett vackert bildspråk.

Jag gillar verkligen Suzanne Brøgger, hennes språk och hennes totala förakt för nutidssamhället och dåtidssamhället.

Läs mer: Aftonbladet

Finns hos: Bokus, Adlibris

 

 

Annonser

Onda flickor av Alex Marwood

ondaflickorVem är ond och vem är god? Eller kanske …vad är ondska? Det är vad boken Onda flickor handlar om.

Vi undrar ju alla över hur det kan komma sig att barn mördar andra barn. Är barn extremt onda eller vad är det som driver dem till onda handlingar? Och vad är det egentligen som gör att två flickor i tolvårsåldern måste betala med hela sina liv för att ett annat barn har dött. Var det verkligen mord eller kan det ha varit något annat?

Det försöker Alex Marwood reda ut i denna otäcka bok, som handlar om de två tolvåriga flickorna Jade och Anabel som dömdes för mord på en fyraåring. Detta förföljer dem hela livet och efter fängelsestraffet när de försöker ordna upp sina liv träffas de igen av en slump och deras liv kompliceras igen. Marwood ger då en rimlig förklaring till mordet och det är det som gör den här boken läsvärd trots många riktigt otäcka scener både i bokens förflutna tid och i nutiden. Vi får veta vilka handlingar som ledde fram till dödsfallet och också de unga flickornas motiv och situation i det samhälle de levde i.

En annan fråga som ställs i boken är hur mycket skall man egentligen behöva betala av sitt liv för brott man begår som barn och kan en människa förändras? Är man en gång mördare förblir man mördare eller finns det möjlighet till förändring? Här får Marwood också en möjlighet att beskriva pöbelns hat och reaktion mot barnamördare ur mördarens vinkel vilket ökar förståelsen för de dömda.

Ja, det var en bra bok som ställer frågor om skuld på sin spets.

Läs mer: Lottens bokblogg, Modernista

Finns hos: Adlibris, Bokus, Bokia

Helioskatastrofen av Linda Knausgård Boström

helioskatastrofenJag funderar mycket över den här boken. Delvis är den mytisk delvis oerhört realistisk.

De mytiska delarna omsluter den realistiska skildringen och beskriver flickans mytiska födelse ur sin fars huvud samt hennes död då hon återförenas med sin far.

De realistiska delarna är två, där den första handlar om familjen, familjen som den unga flickan Anna hamnar i sedan hon blivit född ur sin fars huvud och placerad i fosterhem och den andra handlar om Annas sjukdom och utspelas på en psykiatrisk klinik där hon behandlas för en depression.

Beskrivningen av livet i fosterfamiljen är riktigt gripande och fantastisk realistiskt i sin avskalade detaljrikedom. Med få ord lyckas författaren beskriva stora känslor och händelser och som läsare får man sedan lägga ihop pusselbitarna.

Även i bokens andra del, som utspelas på en psykiatrisk klinik där huvudpersonen behandlas för en depression är plågsamt insiktsfull och har man inte tidigare varit med om det så kan man med behållning läsa och förstå hur det möjligtvis kan kännas.

Det som förbryllar är bokens inledning med flickans födelse och den tolkar jag som en allegori eller en metafor för den unga kvinnans uppvaknande och undran över vem hon är och varifrån hon kommer och ett sökande efter en egen identitet där fadern står som en symbol för det förflutna och en nyckel till den egna identiteten. Jag kan i viss mån känna igen mig själv när jag iden nedre tonåringen började fundera över vem jag var och varför jag hade hamnat just där jag hamnat. Förmodligen är det en vanlig utvecklingsfas när man övergår från att vara barn till att börja bli vuxen och upptäckter världen runtomkring.

Den andra delen som förbryllar är avslutningen när Anna åter förenas med sin far. Jag har svårt att bestämma mig för om detta är flickans död eller om det är uppvaknandet och insikten om vem hon är när hon återigen fått kontakt med sin far.

Boken är mycket vacker och läsvärd mycket på grund av det poetiska språket som hela tiden är kristallklart.

Förlag: Modernista

Finns hos: Bokus, Adlibris

Läs mer: SvD, Kulturbloggen

Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg

ett-kort-uppehållBra böcker skall ha en fängslande historia att berätta, säga mig något och ge mig nya insikter. Det är just vad Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz gör.

Det är en fängslande bok eftersom den så ingående beskriver de överlevandes historia. Samtidigt är det en välskriven beskrivning av ett efterkrigstidens Sverige i förvandling. Jag kan själv minnas, miljöerna fast jag är yngre än författaren och från en helt annan stad. Jag minns livet i industristaden och förändringarna som skedde, nya bostadsområden som byggs, nersmutsning av vatten badplatser som stängs och industrier som breder ut sig över natursköna områden. Det jag inte kan minnas något om är överlevande från koncentrationsläger eller ens någon judisk grupp. Kanske fanns inga i min stad eller också är det så, som antyds i boken, att de inte gärna gav sig till känna. Därför är detta en viktig bok som berättar om det som vi inte vet något om, det som hände efter koncentrationslägren och hur det påverkade flera generationer.

I dag vet eftervärlden en hel del om lägren och vad som hände där. Vi har läst, sett filmer och besökt de minnesplatser som finns, men vi har inte förstått hur svår och kaotisk befrielsen var och hur svårt det var att överhuvudtaget få något grepp på situationen än mindre behandling och hjälp. Många med mig har nog levt med föreställningen att lägren befriades och fångarna släpptes fria och återgick till ett normalt liv, om än med vissa problem. Det jag läser om hur fångarna fraktades hit och dit och ibland skickades mot befrielse och ibland mot döden, ibland tändes hoppet och ibland släcktes det och hur det mer var slumpen som avgjorde vem som skulle överleva och vem som dog, är något som inte så ofta berättas om.

Egentligen vet vi nog att det kom en hel del före detta koncentrationslägerfångar till Sverige efter krigsslutet och att de var i ett väldigt dåligt fysiskt skick. Men vad som hände sedan har man inte hört så mycket om. Utlänningsläger var något nytt för mig. Att de överlevande internerades i läger, på platser som är välkända för mig, hade jag ingen aning om. Visserligen var lägren nerlagda långt innan jag föddes men man skulle kunna tänka sig att de ändå skulle ha figurerat i någon historiebok eller liknande. Inte heller kände jag till det stora antalet självmord i den här gruppen av människor.

Vi kan också konstatera att eftervärlden på sätt och vis har svikit en stor grupp människor som personifieras genom boken. Och visst bär våra länder på en skuld gentemot dem liksom mot många andra grupper i samhället. Frågan är ändå om vi som lever nu kan gottgöra det som våra förfäder orsakade. Det viktiga med den här boken anser jag inte vara frågan om skuld och gottgörelse utan att den fungerar som ett varnande exempel på vad vi kan orsaka genom att inte visa respekt och medkänsla för våra medmänniskor. Vi är alla ansvariga för det som händer i dag och vi borde se till att historien inte upprepar sig och därmed behandla alla väl och ta hand om det originella och unika hos varje människa.

Många tragiska människoöden finns det i krigets spår och vi som är födda långt efter kriget vet inte så mycket om det och därför är den här boken viktig. Den ger oss de upplysningar vi behöver för att förstå att vi skall behandla varandra med respekt och medkänsla.

Finns på : Bokus, Adlibris,

Läs mer: DN, Svd, romeoandjulietblogg

Flyga drake av Khaled Hosseini

flyga-drakeFlyga drake fångade mig första gången jag läste den och nu när jag läser om den blir jag lika fångad igen.

Boken handlar om Amir som föds i en rik familj men tvingas fly från landet när det ockuperas av Sovjet. Han återvänder 25 år senare för att gottgöra att han inte ställde upp för sin vän när han behövde det utan i stället förrådde honom.

Berättelsen om Amir som föds i Afghanistan innehåller både en intressant historisk beskrivning av ett från början vackert och välmående Afghanistan till ett land som har ödelagts av de senaste fyrtio årens ockupation av olika grupper och en intressant beskrivning av ett mänskligt dilemma med svek, skuld och lojalitete som tema.

Finns på: Bokus och Adlibris

Havsmannen av Carl-Johan Vallgren

havsmannen-av-carl-Johan-VallgrenHavsmannen är en fascinerande, mörk och svart berättelse om utanförskap.

Det är en grym saga om två syskon med svåra hemförhållanden och mobbning i skolan och  om den nästan despotiska mobbaren som inte känner några gränser för hur långt han gå i sitt våldsutövande. Stundtals är det jobbigt att läsa särskilt när berättelsen når sitt absoluta klimax och man inser att nu finns inte längre någon återvändo, någon måste dö.

Syskonen råkar illa ut på en mängd plan men hoppas hela tiden att allt skall lösa sig. Berättelsen snirklar sig fram mellan brända katter, utpressning och pyromandåd, insiktsfullt berättad ur storasysterns synvinkel. Med hjälp av en skickligt upplagd och berättad historia accepterar man syskonens asociala beteende med skolk och snatterier som något livet, eller snarare samhället, har tvingat dem in i.

Beskrivningarna av det alkoholiserade hemmet och problemen barnen har med sina föräldrar är socialrealism när den gör som mest ont. Hur mycket vet vi egentligen om våra medmänniskor och deras barn?

Visst känner jag ett styng av skuld och skam för att jag inte förstår eller gör något men havsmannen och den symbol han blir gör att berättelsen trots allt blir som en saga.

Läs mer: DNSvDBokusAdlibris

Springa med åror av Cilla Naumann

springa-med-åror,-Cilla-NaumannDetta är en roman som fascinerar mig. Jag tycker om den trots att något olycksbådande hänger över berättelsen hela tiden.

Den påminner lite om Korparna av Thomas Bannerhed. Miljön och tiden är densamma och det olycksbådande att allt inte är som det borde är detsamma. Att en familjemedlem inte är som andra är också det likartat. Även här hänger en mörk skugga över händelserna – något obehagligt kommer att hända signaleras redan på första sidan. Dessutom är det en berättelse om jordbrukets negativa utveckling under 1970-talet.

Motivet är två flickors vänskap i tonåren och hur den till slut blir omöjlig eftersom de är så olika och kommer från så olika världar. Den ena är jordnära och ärlig från landet och den andra sökande med många högtflygande planer och från storstan. Detta är en omöjlig kombination  och vänskapen krossas av föräldrarnas syn på döttrarna.

Språket är vackert och miljöbeskrivningarna betagande men i viss mån vemodiga eftersom de beskriver en exploatering av ett naturlandskap.

En klart läsvärd roman och jag blir lite nyfiken på författarens ungdomsroman, 62 dagar, som delvis beskriver samma händelser men ur ett annat perspektiv.

Läs mer: DN,  SvD, Aftonbladet, Adlibris, Bokus

Känslan av ett slut av Julian Barnes

En bok om skuld och ansvar skulle jag vilja säga.

Boken handlar om Tony och hans barndomsvänner som vi får möta när de är i nedre tonåren och går i skolan. Deras vägar skiljs och bokens andra del handlar om konsekvenserna av Tonys handlande som ung. Som pensionerad får han veta något om vad som hände hans kamrat Adrian och hur det har kopplingar till honom själv.

Visst kan man känna igen sig i Tonys dilemma att man säger något till synes oskyldigt, som man egentligen inte menar något med, men som får väldigt stor betydelse för mottagaren. Därför tycker jag att det är en bok om att känna skuld för något man gjort där man egentligen hade menat att det man sa eller gjorde skulle få en annan effekt än vad det faktiskt fick.

Jag inser nu när jag har läst ut boken att den första delen har stor betydelse i bokens andra del så jag är glad att jag fullföljde läsningen trots att den delen av boken kändes främmande och jag tyckte att det helt enkelt inte var en berättelse för mig eftersom den utspelar sig på en pojkskola i England någon gång i mitten på 1950-talet, så jag hade svårt att relatera till den.

På det hela taget är detta en spännande och läsvärd historia med många bottnar så håll ut så får du belöningen i slutet!

Och nu när jag har läst ut boken känner jag att jag egentligen skulle behöva läsa en gång till eftersom händelser i början förklaras först senare och att jag förmodligen kommer att få stor glädje av en omläsning. Så är det ju med riktigt bra böcker

Läs mer på DN och SvD !

 

Och i Wienerwald står träden kvar av Elisabeth Åsbrink

Och i Wienerwald står träden kvar är boken om den 13-åriga Otto som kom som flykting till Sverige i början av kriget. Elisabeth Åsbrink berättar hans historia som hon har förstått den av kvarlämnade brev från Ottos föräldrar och sina egna efterforskningar.

Vi får följa Otto och hans familj från krigsutbrottet då han kommer till Sverige till krigets slut då hans föräldrar har förintats i tyskarna förintelseläger. Berättelsen förs framåt genom breven som Ottos föräldrar skriver från Wien där de blir kvar sedan Otto har flytt till Sverige. De berättande delarna varvas med utdrag ur brev och officiella dokument som finns kvar sedan kriget både i Sverige och Österrike

Elisabeth Åsbrink beskriver hur illa behandlad han blir här i Sverige. I stort sett alla är dumma mot honom medan han själv är duktig och trevlig och tvingas lida i det tysta.  Nog är det så man tänker och känner i tonåren och visst var det säkert mycket antisemitism på den tiden i vårt land och säkert var det många i ledande ställning som handlade fel med dagens synsätt. Jag tycker ändå att det hände för så länge sedan och de flesta är i dag döda, både de som förföljde och de som utsattes för orätterna. Någon gång måste man förlåta och gå vidare. Och kan man inte förlåta måste man i alla fall ha insikten att folk som var dumma har dött och ersatts med andra som faktiskt har tagit lärdom av historien.

Visst håller jag med om att Sverige betedde sig tvivelaktigt  under andra världskriget och jag tycker att vi i Sverige skulle ha gjort mer för flyktingar före och under andra världskriget, men var det så lätt för gemene man? Jag kan bara jämföra med hur det var när det var krig på Balkan på 90-talet. I medierna kablades bilder på undernärda fångar och strider i städer där folk sprang för sina liv, men vad gjorde gemene man i Sverige? – ingenting, oftast. Då var vi säkert ännu mer medvetna om situationen än vad man var på 40-talet eftersom vi har mycket större mediabevakning i dag. Och jag känner ofta hjälplösheten inför det som händer i världen. Vad har vi egentligen att sätta emot när en despotisk diktatur förtrycker sina medborgare?

Om man betraktar hennes bok som en beskrivning av en familjetragedi så är boken helt okej och läsvärd. Att få ta del av autentiska dokument är trots allt spännande. Det man kan sakna är det trauma som tragedin kan ha skapat för flera generationer framåt i tiden. Det har hon valt att inte ta upp.

 

 

Om man håller sig i solen av Johanna Ekström

Återigen en av alla dessa böcker som jag inte borde ha läst. Johanna Ekström skriver om sin uppväxt i ett överklasshem med föräldrar som är kända kulturpersonligheter. Och man undrar bara vad gnäller hon för? Varför skall jag egentligen läsa en bok av och om en människa som har allt, pengar, makt, utbildning, uppfostran som har gett henne alla möjligheter att lyckas här i livet.

För nog kan man säga att hon har lyckats. Hon är framgångsrik som konstnär och författare och hon har kunnat ägna sig åt detta utan att behöva tänka på att dra in pengar på ett vanligt tråkigt jobb för att kunna överleva.

Ja, jag är nog lite avundsjuk, men jag blir så trött på alla dessa människor som har pengar och kan göra det de tycker är roligt och viktigt för dem själva och som  sedan skall vika ut sig och gnälla över sin situation och så ska alla vi andra tycka synd om dem.

Boken beskriver författarens uppväxt i korta minnesbilder av episoder. Ett par av episoderna kanske kan vara intressanta men de flesta är egentligen bara tråkiga. Som helhet finns det ingen sammanhängande röd tråd i boken och det gör att läsningen inte drivs framåt och jag tröttnar.

%d bloggare gillar detta: