Bloggarkiv

En lögn att lita på av Elizabeth George

enlögnattlitapåJag har länge tänkt läsa något av Elisabeth George och nu har jag äntligen lärt känna hennes kommissarie Thomas Lynley på New Scotland Yard och hans assistent Barbara Havers .

I den här boken åker Thomas Lynley till The Lake district för att undersöka en drunkningsolycka i en rik familj. Någon i familjen misstänker att det kan röra sig om mord och undersökningen skall ske i hemlighet. Till sin hjälp tar Lynley sina bästa vänner kriminalteknikern Simon och hans fru Deborah. Allihop arbetar de undercover för att slippa ställa till med uppståndelse. Detta leder dock till problem och förväxlingar. På hemmaplan jobbar assistenten Barbara Havers.

Spänning finns det genom hela boken eftersom familjen som undersöks har många hemligheter för varandra, men något riktigt fokus eller stort mysterium tycker jag inte det finns. Den aristokratiska miljön i och omkring det gamla slottet är dyster och handlingen slingrar sig sakta fram medan Lynley försöker ta reda på om drunkningsolyckan var mord eller inte.

Spänning finns, som sagt, genom hela boken, men det handlar egentligen om många små spänningstillfällen. Jag saknar den där stora stegrande spänningen då man inte vill lägga ifrån sig boken innan mysteriet är löst som bra deckare har. Här handlar det mer om ett lägre tempo med många små trådar som löses. Det kan i och för sig vara trevligt om man vill ha en mysdeckare som räcker länge, men jag föredrar den andra typen där ett stort fall nystas upp med en tydlig stegring och ett stort avgörande.

Läs mer: Bokhora, SvD, Norstedts, Bokdamenblog

Finns hos:Bokus, Adlibris,

Annonser

Den döende detektiven av Leif GW Persson

Den döende detektiven är en riktig deckare, spännande välskriven och läsvärd. Den följer det traditionella deckarupplägget med en detektiv som konfronteras med ett mord och sedan letar ledtrådar och hittar en mördare, en pusseldeckare alltså.

Inledningsvis får kriminalaren Lars Martin Johansson en propp i hjärnan och faller medvetslös ihop i sin bil, vid en korvkiosk. Han vaknar upp på sjukhuset och konfronteras nästan genast med ett olöst mord på en liten flicka. Det fångar hans intresse och han tar sig an fallet och försöker lösa det från sjuksängen.. Parallellt med att mordgåtan löses får vi följa kriminalarens successiva tillfrisknande från proppen och alla de besvär en liknande sjukdom för med sig.

Boken drivs framåt dels av arbetet med tillfrisknandet, dels av hans efterforskningar om mordet och mördaren. Deckaren hittar mördaren efter ett tag men det är inte alldeles lätt att gripa honom så lika mycket spänning som det ligger i att hitta mördaren ligger det i att se om han lyckas ta fatt honom och ge honom ett straff.

Boken ger en god insikt i hur det är att få en stroke och hur hjälplös man kan känna sig samtidigt som den visar på hur man bör agera som drabbad och också omgivning. Lars Martin Johansson får ju naturligtvis den allra bästa omvårdnad och behandling och allt hänger egentligen bara på hur bra han sköter sig själv.

Grisfesten av Leif GW Persson

Detta är en riktig polisroman. Den påminner mycket lite om den traditionella deckarromanens upplägg med ett brott i början och sedan en deckare eller polis som hittar fler och fler bevis tills han till slut kan gripa förövaren. Grisfetsen förefaller mer vara en dokumentär beskrivning av polisens arbete. Jag inbillar mig att det är så här det går till i brottsutredningar. Åtminstone är det så att författaren får mig att tro det. Mer fokus ligger på poliserna och vad de gör och säger än på att skapa spänning för att försöka finna förövaren.  De är tråkiga och alldagliga och det ger stor tillförlitlighet. De små citaten, autentiska eller ej, ur diverse polistexter, ger ytterligare trovärdighet till texten.

Boken handlar på ytan om ett rån och ett eller två mord. Den börjar med ett postrån där man inte hittar några ledtrådar till rånaren. Någonstans i mitten på boken blir en ung man påkörd av en Merca och inledningsvis verkar det inte ha något med rånet att göra. Undersökningen av rånet läggs ner. På julafton sju månader efter rånet hittas en man mördad. Under arbetet med det mordet hittar någon inom polisen en koppling mellan de tre händelserna och man blir säker på att rånaren, mördaren och föraren av Mercan är samme person, och den misstänkte brottslingen finns inom polisväsendet. På något vis tystas allt ner och poliserna förstår inte varför. Det är nu själva huvudhistorien börjar om hur högt uppsatta män kommer undan rättvisan. Det visar sig handla om en minister som besöker en prostituerad och hur detta tystas ner och aldrig kommer till allmänhetens kännedom. Boken är alltså starkt kritisk till det svenska rättssystemet. Allt påminner om en historia som jag svagt minns var aktuell i slutet på 70-talet.

Boken är välskriven och man kan faktiskt höra Leif GW:s röst i texten. Jag kanske kan tycka att han använder sig väl mycket av ett fikonspråk som låter ålderdomligt. Om det beror på författaren eller att boken är gammal kan jag inte avgöra, men ålderdomligt verkar det. Avsiktligt eller ej.

Pythians anvisningar av Jerker Eriksson och Håkan Alexander Sundquist

Pythians anvisningar är den tredje och sista delen i trilogin om Viktoria Bergmans svaghet. Här förväntade jag mig att få upplösningen på storyn som startade i de två första delarna, men jag blir lite besviken. Visst kommer en upplösning, men innan den förs en mängd nya problem in i handlingen och boken blir otäck, på gränsen för vad man orkar läsa. Att klumpa ihop personlighetsklyvning, mord, pedofili, kannibalism, judehat och homosexualitet i en och samma klump blir lite för mycket för mig. Det hade räckt med de problem som presenterades i den första delen, Kråkflickan, i form av incest och pedofili.

Boken fortsätter att följa psykologen Sofia Zettergren och kriminalpolisen Jeanette Kihlström när de försöker lösa gåtan med alla morden, dels på unga pojkar, dels på vuxna människor där den gemensamma nämnaren är att de har gått på Sigtunaskolan. Sofia finner sig själv och kan avsluta sin behandling. En del nya karaktärer kommer  in och vi får träffa några gamla igen. Deras liv och handlingar förklaras. Även om det är lite väl konstruerat för min del så är boken spännande och svår att lägga ifrån sig. Det är en väl uppbyggd spänningsroman för den som gillar det.

Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö av Håkan Nesser

Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjöNej, Kim Novak badade aldrig  där. Det gjorde inte Ewa Kaludis heller. Ibland funderar jag över vad Håkan Nesser tänkte på när han gav boken den titeln. För så är det ju att Ewa Kaludis som är den person boken rör sig kring aldrig badade  i sjön.

Att läsa om en favoritbok är som att komma hem igen. Oj vad det känns som om jag har sommarlov och tillbringar det, tillsammans med mina gamla kompisar Erik och Edmund, vid Genesarets sjö. Jag känner igen alla stenar, alla kompisar och just nu är jag på väg till Lackaparken på lördagsdans. Det är sommar, det är fest och det är spänning i luften.

Håkan Nessers bok Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö är en gammal favoritbok och jag har nog läst den så där en tre, fyra gånger men den håller ändå och som sagt det känns så levande att jag nästan tror att det är mina egna minnen.

Jag gillar den här boken. Den är lättläst och spännande och så säger författaren att den har verklghetsbakgrund. Och man vill gärna lösa gåtan med vem som mördade Kanon-Berra och varför. Det har jag egentligen inte gjort än, fast jag har läst boken många gånger.

Helt klart en läsvärd bok!

Hungerelden av Jerker Eriksson och Håkan Alexander Sundquist

Hungerelden av Jerker Eriksson och Håkan Alexander Sundquist

Hungerelden av Jerker Eriksson och Håkan Alexander Sundquist

Lika fascinerad som jag blev av Kråkflickan, den första delen i trilogin Victoria Bergmans Svaghet, blir jag av Hungerelden.

Egentligen är det en riktigt otäck bok omk pedofili och sexuella utnyttjanden. Jag blri flera gånger äcklad och undrar om jag verkligen skall fortsätta att läsa. Men spänningen ligger i att jag som läsare vet mer än de två huvudkaraktärerna poliskommissarie Jeanette Kihlberg och psykologen Sofia Zetterlund.

Kommissarien jagar mördare och det visar sig att det antagligen är en och samma mördare som begår ett antal mord och att upprinnelsen till morden har sitt ursprung i Sigtunaskolan. Tydliga tecken finns också på att de har någon sorts anknytning till en pedofilhärva som också har kopplingar till samma elever på Sigtunaskolan.

Sofia Zetterlund brottas med sitt eget mörka jag, den Victoria Bergman hon en gång var. Victoria Bergman var elev på Sigtunaskolan samtidigt som  de inblandade i morden och pedofilhärvan och Sofia är rädd för sig själv och sin personlighetsklyvning. Kan det vara hon som är mördaren?

Sofia och Jeanette som träffades via sina respektive jobb i Kråkflickan har dessutom inlett en kärleksaffär och det hela blir någon sorts katt- och råttalek eftersom de inte kan diskutera sina egna misstankar med varandra. Så läsningen drivs framåt av att jag vet mest och att jag hela tiden väntar på när dom skall upptäcka vilka de är.

Nu väntar jag bara på tredje och sista delen i trilogin.

Tuppen är död av Ingrid Noll

Tuppen är död

I dag har jag kokat risotto för första gången i mitt liv. Det blev gott och var ett trevligt avbrott i bokläsandet.

Jag har just börjat på en andra bok av Ingrid Noll och konstaterar att den åtminstone inledningsvis är lik den förra.

Även här handlar det om en kvinna som funderar över män och barnafödande. Precis som i den förra verkar längtan efter barn och män vara de stora frågorna för författaren. Kärlek, otrohet och att bli med barn blandat med ett och annat mord fyller hennes böcker. Huvudpersonens lösning för att få sin älskade är i den här boken att mörda alla som står i vägen för att hon skall få honom. Jag kan bli lite trött på att läsa om alla dessa mord somk begås bara för att huvudpersonen vill bli av med konkurrenter.

Det som slår mig är att även de här böckerna utspelas i Tyskland och i ungefär samma område som Boktjuven fast 45 år senare, efter kriget. Det finns efterdyningar av kriget eftersom huvudpersonerna är födda under kriget eller strax efter och deras föräldrar och släktingar levde och verkade under Hitlertiden.

Visst är det stundtals spännande historier och böckerna är lättlästa, och går bra att läsa samtidigt som man tittat på skidåkning på Tv:n så för den som tycker om att läsa om kärlek och mord är Ingrid Nolls deckare utmärkta.

Den lömska apotekerskan av Ingrid Noll

Den lömska apotekerskan

Den lömska apotekerskan

Vet inte vad jag skall säga om den här boken. är det en deckare eller en kärleksroman?

En kvinnoroman kanske man kan kalla den, men  med relativt konservativa åsikter om kvinnors roll i samhället. Författaren verkar förespråka ett giftdigrikt förhållningssätt.

Huvudpersonen är nämligen ganska bra på att ha ihjäl rätt personer. Hon gifter sig rikt och så fort hon blir missnöjd med någon i hennes närhet skadar eller mördar hon dem.

Visst är boken spännande men knappast någon utmaning.

%d bloggare gillar detta: