Bloggarkiv

Norwegian wood av Haruki Marukami

norwegian-woodEn utvecklingsroman, sägs det, som handlar om den unge Toru, 19 år gammal, som flyttar till college i Tokyo men inte är särskilt intresserad i sina studier utan i stället drar runt i Tokyo och träffar flickor. Utan entusiasm går han på sina föreläsningar och studerar halvhjärtat tills han en dag av en händelse möter sin bäste väns flickvän Naoko och börjar umgås med henne.

Så småningom blir Naoko sjuk och läggs in på behandlingshem. Toru förstår inte riktigt och författaren får heller inte fram tydligt exakt vilken sjukdom det är eller varför hon blev sjuk. Av sammanhanget drar jag dock slutsatsen att hon inte klarar av sorgen efter pojkvännen, som tog sitt liv, och att hon har drabbats av någon sorts depression. Det märkliga är att hon inte tas in på ett medicinskt sjukhus utan får vistas på någon sorts alternativklinik där hon inte får någon psykofarmaka men ingen förändring sker egentligen med Naoko. Toru besöker henne några gånger under sjukdomen. Han tycks förvånansvärt omedveten om hennes sjukdom och tänker mest på att själv få ut så mycket som möjligt av besöket.

Han har också träffat en kurskamrat som han umgås med, men även hon har problem. Henne behandlar Toru också egoistiskt trots att han kunde ha hjälpt henne med hennes problem.

När så Naoko dör börjar Toru äntligen förstå att även han har sörjt sin barndomsvän på samma sätt som han nu sörjer Naoko. Hans utveckling har nu kommit fram till insikten att döden vandrar hand i hand med livet och även om vi drabbas av sorg är det vår uppgift att leva vidare och bevara minnet av dem som har gått bort.

Toru är oerhört egocentrisk som man kanske är i tonåren och boken handlar egentligen bara om den unge huvudpersonen och hans problem. Att flickvännen blir sjuk och får undermålig behandling bryr han sig inte så mycket om fast han kanske hade kunnat hjälpa henne genom att ta henne till riktiga läkare .

Egentligen berör inte boken mig särskilt mycket eftersom inte så mycket händer mer än att huvudpersonen mognar och erkänner för sig själv att han sörjer sin vän och flickvän och man måste lära sig att leva med de döda, eller de dödas minne. Det som gör boken läsvärd är däremot det vackra stundtals poetiska språket och de stämningsfulla beskrivningarna.

Läs mer: Bokhora, Litteraturmagazinet

Finns hos: Adlibris, Bokus

 

Helioskatastrofen av Linda Knausgård Boström

helioskatastrofenJag funderar mycket över den här boken. Delvis är den mytisk delvis oerhört realistisk.

De mytiska delarna omsluter den realistiska skildringen och beskriver flickans mytiska födelse ur sin fars huvud samt hennes död då hon återförenas med sin far.

De realistiska delarna är två, där den första handlar om familjen, familjen som den unga flickan Anna hamnar i sedan hon blivit född ur sin fars huvud och placerad i fosterhem och den andra handlar om Annas sjukdom och utspelas på en psykiatrisk klinik där hon behandlas för en depression.

Beskrivningen av livet i fosterfamiljen är riktigt gripande och fantastisk realistiskt i sin avskalade detaljrikedom. Med få ord lyckas författaren beskriva stora känslor och händelser och som läsare får man sedan lägga ihop pusselbitarna.

Även i bokens andra del, som utspelas på en psykiatrisk klinik där huvudpersonen behandlas för en depression är plågsamt insiktsfull och har man inte tidigare varit med om det så kan man med behållning läsa och förstå hur det möjligtvis kan kännas.

Det som förbryllar är bokens inledning med flickans födelse och den tolkar jag som en allegori eller en metafor för den unga kvinnans uppvaknande och undran över vem hon är och varifrån hon kommer och ett sökande efter en egen identitet där fadern står som en symbol för det förflutna och en nyckel till den egna identiteten. Jag kan i viss mån känna igen mig själv när jag iden nedre tonåringen började fundera över vem jag var och varför jag hade hamnat just där jag hamnat. Förmodligen är det en vanlig utvecklingsfas när man övergår från att vara barn till att börja bli vuxen och upptäckter världen runtomkring.

Den andra delen som förbryllar är avslutningen när Anna åter förenas med sin far. Jag har svårt att bestämma mig för om detta är flickans död eller om det är uppvaknandet och insikten om vem hon är när hon återigen fått kontakt med sin far.

Boken är mycket vacker och läsvärd mycket på grund av det poetiska språket som hela tiden är kristallklart.

Förlag: Modernista

Finns hos: Bokus, Adlibris

Läs mer: SvD, Kulturbloggen

Torka aldrig tårar utan handskar: 3, Döden av Jonas Gardell

torka-aldrig-tåraar-dödenSå vackert! Så sorgligt! Så gripande!

Sorgsamheten sitter i flera dygn efter att jag har läst ut boken. Tänk att en epok i svensk historia har förstört för så många unga människor. Jag grips av de unga männens olika öden och gråter med de som överlevde.

Gardell har verkligen lyckats ge sjukdomen ansikten och visat oss alla att de som drabbades var alldeles vanliga människor med alldeles vanliga drömmar, önskningar och planer för livet. Tårarana i titeln blir mina när jag gråter över dessa förspillda liv och den undermåliga behandling de fick.

Sista delen i trilogin är precis lika vacker och läsvärd som del1 och del 2.

Läs mer: SvD, Litteraturmagazinet, Lottens bokblogg,

Finns hos: Adlibris, Bokus,

Kafka på stranden av Haruki Murakami

kafkapåstrandenEn ung människas resa till eget jag är vad jag läser om.

Den unge, 15-årige, KafkaTamkura försöker finna sin plats i tillvaron med hjälp av böcker. Han rymmer hemifrån och tar sig till ett gammalt bibliotek långt från Tokyo som är hans hemstad. Där läser han läser allt han kommer över och funderar över livet och hur man skall leva.

Strax efter att han lämnar hemmet mördas hans far och polisen har svårt att hitta mördaren. Samma natt som fadern mördades börjar mystiska händelser att utspela sig, dels i Kafka liv, dels i den gamle mannen Nakatas liv.

Boken är spännande och berättas ömsom från Kafkas perspektiv, ömsom från Nakatas perspektiv och man undrar över om deras vägar kommer att korsas och vem det egentligen var som mördade Kafkas far.

Boken är lika full av referenser till världslitteratur som den är full av mystiska händelser och figurer och det krävs en hel del fantasi och slutledningsförmåga för att man skall förstå allt. Och egentligen behöver kanske inta allt förklaras utan det viktiga är bokens budskap att litteratur är viktigt och genom den kan du finna dig själv.

En reflektion är att boken spinner på samma tema som Boktjuven av Markus Zuzak. En ung läshungrig människa hittar ett rum med massor med böcker som bara måste läsas. Kafka Tamaro hittar biblioteket och flickan i boktjuven hittar den rika damens bibliotek. Båda tar sig in i bokrummen med några lögner och ett stort sug efter kunskap.

En annan reflektion är I scenen då Johnny Walker får Nakata att mörda sig får jag samma känsla som när jag läste Goethes Faust. Sättet han gör det på genom att manipulera Nakata genom att ta död på katterna på ett ovanligt grymt sätt påminner om hur Mefisto lurade Dr Faust att bli hans tjänare.

Slutligen är detta en väl läsvärd bok med ett vackert poetiskt språk.

Läs mer: SvD, Litteraturmagazinet, Matildas läshörna, Norstedts

Finns hos: adlibris, bokus

Springa med åror av Cilla Naumann

springa-med-åror,-Cilla-NaumannDetta är en roman som fascinerar mig. Jag tycker om den trots att något olycksbådande hänger över berättelsen hela tiden.

Den påminner lite om Korparna av Thomas Bannerhed. Miljön och tiden är densamma och det olycksbådande att allt inte är som det borde är detsamma. Att en familjemedlem inte är som andra är också det likartat. Även här hänger en mörk skugga över händelserna – något obehagligt kommer att hända signaleras redan på första sidan. Dessutom är det en berättelse om jordbrukets negativa utveckling under 1970-talet.

Motivet är två flickors vänskap i tonåren och hur den till slut blir omöjlig eftersom de är så olika och kommer från så olika världar. Den ena är jordnära och ärlig från landet och den andra sökande med många högtflygande planer och från storstan. Detta är en omöjlig kombination  och vänskapen krossas av föräldrarnas syn på döttrarna.

Språket är vackert och miljöbeskrivningarna betagande men i viss mån vemodiga eftersom de beskriver en exploatering av ett naturlandskap.

En klart läsvärd roman och jag blir lite nyfiken på författarens ungdomsroman, 62 dagar, som delvis beskriver samma händelser men ur ett annat perspektiv.

Läs mer: DN,  SvD, Aftonbladet, Adlibris, Bokus

Mot fyren av Virginia Wolf

20130203405 (95x160)Den här klassiska boken blev en positiv överraskning. Tänk att Virginia Wolf hann med att berätta en så omfattande historia om livet och dess förändringar på ett fåtal sidor och nästan enbart genom vad karaktärerna tänker.

 I romanens början härskar till synes idyllen och de gamla traditionerna och sederna och synen på inte minst kvinnan som madonna och mor. I mittendelen sker en förändring och allt bryts ner. Huset förfaller och trädgården växer igen. Kriget rasar och några huvudpersoner dör. I bokens tredje och sista del återkomer allt men förändrat i en värld som också har förändrats och man kan se på framtiden med ett visst ljust hopp eftersom det mesta gamla är utrensat och glömt och alla kan se framtiden an  med tillförsikt.

Det är en roman med många bottnar men det som slog mig mest var kvinnornas ställning i samhället, var det verkligen så omodern kvinnosyn då vid tiden för första världskriget.

Jag tror säkert att jag kommer att återkomma till den här boken fler gånger eftersom den var så kompakt i sin struktur och form att det var svårt att hänga med och engagera sig i allt som avhandlades. Helt klart en favorit som jag kommer att läsa om.

Känslan av ett slut av Julian Barnes

En bok om skuld och ansvar skulle jag vilja säga.

Boken handlar om Tony och hans barndomsvänner som vi får möta när de är i nedre tonåren och går i skolan. Deras vägar skiljs och bokens andra del handlar om konsekvenserna av Tonys handlande som ung. Som pensionerad får han veta något om vad som hände hans kamrat Adrian och hur det har kopplingar till honom själv.

Visst kan man känna igen sig i Tonys dilemma att man säger något till synes oskyldigt, som man egentligen inte menar något med, men som får väldigt stor betydelse för mottagaren. Därför tycker jag att det är en bok om att känna skuld för något man gjort där man egentligen hade menat att det man sa eller gjorde skulle få en annan effekt än vad det faktiskt fick.

Jag inser nu när jag har läst ut boken att den första delen har stor betydelse i bokens andra del så jag är glad att jag fullföljde läsningen trots att den delen av boken kändes främmande och jag tyckte att det helt enkelt inte var en berättelse för mig eftersom den utspelar sig på en pojkskola i England någon gång i mitten på 1950-talet, så jag hade svårt att relatera till den.

På det hela taget är detta en spännande och läsvärd historia med många bottnar så håll ut så får du belöningen i slutet!

Och nu när jag har läst ut boken känner jag att jag egentligen skulle behöva läsa en gång till eftersom händelser i början förklaras först senare och att jag förmodligen kommer att få stor glädje av en omläsning. Så är det ju med riktigt bra böcker

Läs mer på DN och SvD !

 

Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell

Wow. Vilken känsla det var i den här boken. En bra bok på ett ämne som inte har behandlats så ofta i litteraturen.

Det är ingen tvekan om att Jonas Gardell är en skicklig författare. Boken är både välskriven, lättläst, intressant och spännande. Bokens berättande del varvas med en intressant historik över hur homosexuella har behandlats i samhället genom historien samt en historik och beskrivning av sjukdomen som numera kallas HIV.

Händelserna utspelar sig i Stockholm samma år som de första AIDS-fallen kommer till Sverige och den första personen i vårt land dör i sjukdomen. Eftersom den handlar om några pojkar eller unga män som är homosexuella och rör sig bland andra homosexuella ligger det nära till hands att de skall bli smittade. Bokens inledning utspelar sig dessutom på ett sjukhus där någon, oklart vem, ligger för döden. Att det är en AIDS-sjuk förstår man ganska snabbt och läsningen drivs framåt eftersom man vill veta vem det är, hur han blev smittad och varför just han drabbades.

Karaktärerna är beskrivna med sådan kärlek och känsla att man nästan tycker att man har känt dem hela livet. Jag kan bara inte sluta läsa boken. Den är spännande också eftersom storyn hela tiden drivs framåt, man vill ju veta vem som får vem och vem som blir sjuk och vem som smittar vem och hur det skall gå till slut. Kommer de att få den de älskar eller kommer de att dö allihop eller är det någon som klarar sig. Jag längtar redan efter del två.

Änglarnas svar av Stefan Einhorn

Jag gillar Stefan Einhorns moraliska funderingar. Vad är rätt och vad är fel? Vad är ondska och hur är en god människa? Och är vi inte lite av varje lite till mans? Vad är en god handling? Och vem skall man prioritera i en besvärlig situation?

Detta är nog en av de jobbigaste böcker om judeförföljelsen i nazityskland, som jag har läst. Den är dessutom välskriven och spännande eftersom den har spänningsromanens uppbyggnad och man kan försöka räkna ut hur det hela kommer sig men man får svaret först i slutet av boken.

Huvudperson är den unga judiska flickan Hanna som har överlevt koncentrationsläger i Tyskland under kriget och kommer svårt medtagen till Sverige där hon får jobb som barnflicka i en svensk familj. Vad som sedan händer berättas genom sju olika personer och fokus ligger på beskrivningen av judarnas situation i Polen under nazismen. Storyn förefaller lite osannolik men det kan man stå ut med då det till viss del handlar om en idéroman.

Boken handlar om hur vi ibland ställs inför omöjliga val och hur vi löser dessa dilemman. I stort sett alla huvudkaraktärer i boken hamnar någon gång i en dilemmasituation när vilket val de än gör blir fel och sedan beskrivs de samvetskval som detta leder till. Boken handlar också om att förlåta och egentligen är väl bokens premiss att en god människa är en människa som kan förlåta även mycket grymma handlingar då de utförs som ett val i en omöjlig valsituation. Författaren kopplar detta till de olika ideologier som leder fram till bokens handling och han beskriver judendomen som ”en kulturell och religiös sammanslutning som bygger på en lära av ifrågasättande och ständigt sökande efter kunskap och insikt (…) om relationen mellan människor.

En detalj som roade mig var att en av huvudpersonerna en dag kommer hem till familjen Jerzy Einhorn och träffar författaren som barn och att han själv kommenterar sitt uppträdande. En annan detalj som också slog mig var på ett ställe i boken förekommer en staty gjord av författarinnan Zenia Larsson vars bok om gettot i Warszawa jag har läst.

Stäppvargen av Hemann Hesse

StäppvargenEn mörk och svart bok om livet, existensen och kraven på oss människor. Det som slår mig är att trots allt har världen, fördomar och kvinnosyn förändrats sen 1927 då boken skrevs.

Men för att kunna ha någon glädje av den här boken behöver man nog ha en hel del kunskap om författaren och tiden han levde i. Mycket i boken handlar om att finna sig själv och välja livet i stället för döden men det är kryptiskt och ofta beskrivet i drömsyner eller som hallucinationer. Kanske kan det också vara lite sagolikt. Och detta är inte ett favorituttryck i romaner för mig.

Det mest intressanta  är att boken skrevs 1927 och Hesse talar om kriget som har varit men han nämner också kriget som skall komma och att många länder rustar för krig. Det hade jag gärna läst mer om, men det förefaller som om  författaren är mer introvert än säskilt samhällstillvänd och introverta författare gillar jag inte. Kanske kan romanen slå an hos yngre personer. Jag minns att mina kurskamrater i början av 1980-talet var som förhäxade av Stäppvargen, men inte jag. Vad nu det kan  bero på, kanske gillar jag samhällskririk bättre än identitetskriser.

Överhuvudtaget känns boken rätt mossig och gammal. Männniskans existens har definitivt utvecklats sen 1927. Frågan är om det enbart beror på författaren eller om något kan tillskrivas översättningen eftersomspråket är komplicerat och ålderdomligt.

%d bloggare gillar detta: